en liten tanke som gnager.

Att springa tills man inte kan andas mer kanske fungerar som lösning på problemen ett litet tag. Men så fort man får igång andningen igen så vet man att dom är där. Nu må jag låta väldigt bitter och sne, men faktum är att jag har väldigt mycket att vara glad över. Jag måste sluta vara så otroligt bortskämd. Jag är fullt frisk (sånär som på en skavande lins), min familj mår bra, vissa delar av den bättre än någonsin, jag har två fantastiska vänner som alltid kommer att finnas för mig, hur utspridda vi än är i världen och jag får lagad mat på bordet varenda dag.

Ändå vet vi alla vad det är som saknas.

Det lilla extra.

Men jag är faktiskt värd det bästa, och det bästa det är någon som står för sin kärlek och som vet att kärlek är omätbart och evigt.. Men jag har inte bråttom någonstans. Just nu siktar jag på att flytta hemifrån, och det är något jag måste göra helt på egen hand. Det är ju bara det att ibland känner man sig lite ensam.



love is always patience and kind. It is never jealous. / A walk to remember


Kommentarer
Postat av: fiddelino

Alla har dagar som man känner sig ensam på! Och Emli du förtjänar verkligen det bästa! Inget annat!

2008-11-17 @ 23:10:23
URL: http://fiddelino.blogg.se/
Postat av: Jonna

kan inte göra annat än att hålla med Fidde!

2008-11-18 @ 08:33:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0