thelander

Det är fan helt sinnessjukt att en man kan ligga död i en lägenhet i 17 månader utan att en enda människa saknar honom. Att detta dessutom händer i lilla Forserum, där i princip alla känner alla gör det ännu mer absurt. Jag har gått förbi denhär lägenheten nästan varje dag under denhär tiden. Det känns verkligen hur konstigt som helst. Men det mest sorgliga är ändå att ingen har saknat honom. Det gör lite ont i hjärtat, och man får sig en tankeställare. Jag uppskattar min familj och mina vänner, och min katt som just nu hoppade upp på mig, alldeles genomblöt, något otroligt mycket. Vad är man utan dem?