Ingen vill vara ensam men inte alla vill ha nån.
Idag läste jag en krönika i Aftonbladet söndag, tror jag det var. Den handlade om att alla faktiskt inte vill ha nån, det är inte all som prioriterar att hitta sin andra hälft, som ser det som en utav livets mål. Och kanske är det så, men jag har Så Fruktansvärt Svårt att förstå det. Finns det verkligen människor som inte vill hitta någon att dela sitt liv med? Jag kan förstå att alla inte känner att det är läge att satsa på det vid en viss tidpunkt. Att man känner att man måste prioritera något annat först, hitta sig själv, följa ett mål, osv osv. Men det måste väl ändå vara något man vill i framtiden?
Det kanske låter lite förvirrande när jag själv skriver att jag inte kan gå vidare, och ta steget mot något nytt. Men det betyder inte att jag inte vill, utan om att jag är rädd.
Ikväll ska jag ha Emli-kväll. Dvs, jag har laddat upp med en veckorevyn och en vit-chokladkaka. Ironiskt nog är den från "Me to you" och på den står det " To someone special.." Jaja, den är god, så nu ska jag öppna den, lägga chokladen i en skål och slänga omslaget.
from me to me liksom! :) chokladen smakar lika bra ändå, screw alla försäljningsknep innan alla hjärtans dag!! bojkotta hela dagen för övrigt.
jag tycker du ska unna dig en massa mysiga "Emli-kvällar" tills du hittar någon god nog att få dela dem med dig.
Vadå imponerade inte?? :O
Jag vill ärligt talat vara singel och gärna för all framtid. Har varit singel hela livet och det verkar vara provocerande för andra eftersom jag ser bra ut och är smart. Jag vill heller inte ha barn, åtminstone inte biologiska. Jag har haft problem med djupa depressioner hela mitt liv så det är nog en bidragande orsak. Jag har aldrig varit kär, har mkt låg eller ingen sexdrift och jag har ingen längtan efter ett förhållande. Vänskap räcker för mig och resten av tiden är jag gärna själv och håller på med mina hobbies.