thelander

Åh, jag fick sådär ont i hjärtat igårkväll när jag skulle krama Ema hejdå. Sen stod jag där och lyssnade på Jens Proud Project och öste och hade svinkul, men så fick jag en sån knock. Ema var ju inte där och kommer inte att vara där på 2 och en halv månad. Det kanske låter lite fånigt, men sen hon kom hem från England har vi blivit sådär tighta igen, som vi inte alls var när hon o Ponnie var iväg. Det gick säkert två månader mellan gångerna jag pratade med någon utav dem då. Nu pratar vi jämt och ses nästan varje dag. Ponnie och jag träffas alldeles för lite, men vi försöker prata så ofta som det går.

Det är nu man börjar tänka, vad fan gör jag här? Ponni är i Växjö, Emas planer involverar troligtvis en flytt till Uppsala i höst. Visst har jag massor av andra underbara människor här hemma. Men samtidigt, varför är jag så hemmakär? Jaja, nu ska vi inte leta problem. Jag trivs rätt bra för tillfället, och då är det onödigt att börja tänka på att byta riktning.

Jens och gänget  var iallfall grymt duktiga när de väl kom igång! Snacka om att han kommer bli nåt stort asså! Grabben är i en klass för sig, helt klart. Jag hade satt upp en budget på 100 kronor för kvällen, som jag lyckades hålla med 12 kronor tillgodo! Inte så svårt när det är halva priset på allt, men ändå. Bjöd Ema på en cider för att hon inte ska glömma bort hur snäll jag är, tss :P

Nu ska jag strax laga lite mat och sen är det dags att ge sig på dagens arbetspass, 13.50-19.00 i kassan. Ikväll styr jag poxen mot skogen för lite mys med vovven och mami. :) Imorgon är det mördarpass, 12-21 som gäller, mejjan och kvällsansvarig. kom o hälsa på miiig och gör min fredagkväll lite roligare!